På riktigt

Från och med detta läsår kommer vi på de bägge Humfryskolorna att använda en ny digital lärplattform – ”På riktigt”. Denna är framtagen av Lin-Education, som inte endast tillhandahåller oss med datorer utan även arbetar med pedagogiskt utvecklingsarbete. ”På riktigt” öppnar upp för ett formativt förhållningssätt på så sätt att vi tydligt kan följa elevernas lärprocesser då plattformen är konstruerad som en tvåvägskommunikation, eleverna lägger in sina svar, får feedback, utvecklar osv. Tanken är att då eleverna arbetar med lärcirklar ska de på ett kreativt och spännande sätt närma sig olika arbetsområden, samt även här utifrån ovan nämnda begrepp redovisa sina kunskaper.

Som namnet ger en föraning om är denna lärplattform ytterligare ett led i Humfryskolans strävan att iscensätta undervisningen så att eleverna upplever den just på riktigt. Vi vill att undervisningen tydligt ska sträva mot verkligheten utanför skolans väggar, att eleverna inte upplever att den är förbrukad här. Elevernas produktioner utmärks ju alltid av att det finns andra mottagare än bara lärare, och kanske föräldrar, men ambitionen är också att varje moment ska vara kopplat till något som känns nära förankrat i elevernas livsrelevans både på och utanför skolan. Allting på Humfryskolan ska vara på riktigt!

 

Vårkänslor

Hej och välkomna till denna spalt som är en nyhet i och med att vi uppdaterat vår hemsida.
Tanken är att jag här kommer att ta upp olika spörsmål från skolvärlden. Jag tänkte inleda med att jag glädjande kan notera intresset för en skola med estetiska förtecken. Både till Humfryskolan såväl som till Lilla Humfryskolan finns för närvarande ett rejält söktryck, och jag kan inte annat än tolka detta som att behovet finns hos många av er föräldrar/elever av en skola som tar till vara och omsätter dessa intressen i skolundervisningen.

Skolans vårterminer går numera annars i riktningen att vi i större utsträckning stryper våra ordinarie intentioner rörande utvecklande och spännande projekt för eleverna, vår arbetsmodell av ämnesintegration och över huvud taget en undervisning med estetiska förtecken som hela vårt tillstånd att bedriva skolverksamhet från skolverket vilar på. Det är också en tid då jag och lärarna möts av de vanliga frågorna från niondeklassare, som med fasa i ögonen undrar om den avgörande stunden rörande deras slutbetyg är inne, vilket naturligtvis inte underlättar för dem att prestera ultimat, samtidigt som deras skolkamrater i sjätte klass blir illamående eller gråter på toaletten. Alla tecken finns där för att det är dags för nationella prov i dessa årskurser.

Sedan 1940-talet har skolorna i Sverige haft olika former av externa bedömningar, där centralt utarbetade prov varit vanligast förekommande. Proven ska ha funktionen av att implementera läroplanen, bidra till ämnesdidaktisk utveckling, samt ge svar på frågor av nationellt intresse som kvalitet och likvärdighet. Jag tycker det är bra att vi som skola är underställda central kontroll, t ex de kontroller som genomförs av skolinspektionen. Jag vill att det ska ställas utom alla tvivel att vi bedriver en fullgod skolverksamhet, och att denna med skolinspektionens hjälp alltid kan bli ännu bättre. När det kommer till de nationella proven är jag mer tveksam, detta även med facit att våra elever generellt vanligtvis presterar bra på dessa. Jag kan vända mig mot provformen, där allting ska vara exakt lika utformat för alla. Det finns väldigt många sätt att redovisa kunskaper på, även om Jan Björklund tycker att vi har för lite prov i det här landet.
Och fler prov har det blivit. Nu är det inte bara i matematik, svenska och engelska de ska genomföras, utan även i ett ämne i respektive no- och so-blocken. När jag skrev i första stycket att skolans arbetsmodell kommer i kläm har det inget med kunskapen att göra utan all den tid lärarna ska lägga på förberedelser och rättning av proven, och som då tar tid från annat. Jag tycker mig se en tydlig tendens på hur lärarens roll förminskas generellt. Det talas elever emellan, kanske även i hemmen, kring de nationella proven, och plötsligt skapas här tanken om en avstämning som är viktigare än något annat läraren arbetat med sina elever kring, dessutom täcker de nationella proven inte alla kunskapskrav. Och kanske är det så att vi ser dessa tecken även på andra sätt, lärare som ifrågasätts på alla möjliga sätt, man kan t o m höra om föräldrar som ifrågasätter sanningshalten i något läraren rapporterar hemmet. Jag antar att alla lärare kan läsa och förstå innerbörden i läroplanen, vilket är centralt i deras utbildning, och jag ser dagligen prov på lärare som iscensätter fantastiska lektioner med sina elever utifrån givna styrdokument, och elever som utifrån detta då också presterar väl. Kontentan av detta inlägg är att en större tillit till lärarna hade varit eftersträvansvärd, en tillit som kanske även naggats i kanten utav utbildningsministern genom mindre välbetänkta och inte så välgrundade uttalanden kring det som står att läsa i ex PISA-undersökningarna.

Hans Kjellsson/rektor